DISSOCIATIVA DIAGNOSER

DISSOCIATIVA DIAGNOSER



Den huvudsakliga gemensamma nämnaren för de dissociativa diagnoserna är en störning i medvetenhet, varseblivning, minne och/eller identitet.

Med andra ord så fungerar inte ett eller flera av dessa områden som de ska och förorsakar signifikanta svårigheter för individen, mentalt, psykiskt, socialt och i arbetet.


Den dissociativa processen, vid de dissociativa diagnoserna är en mekanism som möjliggör för medvetandet att avskilja och helt avskärma vissa upplevelser, tankar och minnen av traumat från den normala medvetenheten. Dessa avskärmade och isolerade delar av traumat är inte utplånade eller raderade ur minnet. De kan komma till ytan spontant eller triggas till medvetande av saker, lukter, ljud och händelser i omgivningen.


Dissociation finns längs ett brett spektrum, från vardaglig dissociation (som alla människor kan uppleva) till de allvarliga och patologiska former av dissociation som förekommer vid de dissociativa diagnoserna.


Att dissociera eller att ha dissociativa upplevelser/symptom behöver därför inte betyda att personen har en psykisk sjukdom.


De fyra huvudsakliga dissociativa diagnoserna kan särskiljas genom hur de visar sig, varaktighet och svårighetsgrad.


De är: Dissociativ Amnesi, Dissociativ Fugue, Depersonalisationssyndrom och Dissociativ Identitetsstörning, DID.



DDNOS (Dissociativ Störning Utan Närmare Specifikation DD UNS) grupperas numera ihop med de fyra dissociativa diagnoserna.




DISSOCIATIV IDENTITETSSTÖRNING

DID 

(från engeska: Dissociative Identity Disorder)


Dissociativ Identitetsstörning är den allvarligaste och mest extrema av de dissociativa diagnoserna. Den innefattar alla de stora dissociativa symptomen


AMNESI (minnesluckor)

DEPERSONALISTAION

IDENTITETSFÖRVIRRING

IDENTITETSVÄXLINGAR


Den mest karakteristiska egenskapen för denna störning, eller mer så detta SYNDROM (då den innehåller alla de stora dissociativa symptomen)

ÄR ATT DET FINNS MINST TVÅ DISTINKTA OCH

SEPARATA IDENTITETER INOM SAMMA INDIVID.


Dessa identiteter, som ofta benäms "alter" (en förkortning av "alternativa identiteter") är avskilda från varandra och tar kontroll över kroppen, tankar och beteenden kontinuerligt och upprepande över tid.


Dessa identiteter är ofta omedvetna om varandras existens.

På grund av detta uppstår det minnesluckor mellan de olika identiteterna.


Identiteterna har olika minnen, tankar, förmågor, funktioner, språkbruk, ålder och förhållningssätt till personer i deras omgivning.



MER INFORMATION OM DID FINNS UNDER EGNA FLIKAR DÅ DENNA HEMSIDA HAR SOM HUVUDSYFTE ATT:

SPRIDA INFORMATION, KUNSKAP OCH ERFARENHET OM DID.


 



Nedan finner Du mer information om de övriga dissociativa diagnoserna.


DISSOCIATIV AMNESI


DISSOCIATIV FUGUE


DEPERSONALISATIONSSYNDROM 

 














Dissociativa diagnoser


DISSOCIATIV AMNESI


          Oförmåga att minnas personlig

           information.



DISSOCIATIV FUGUE


          Oförmåga att minnas delar av eller

           hela sitt förflutna.

           Förlust av identitet i samband med

           plötslig och oväntat förflyttning.



DEPERSONALISATIONSSYNDROM


          Psykisk störning som innebär

          varaktiga eller upprepade upp-

          levelser av att stå utanför sig

          själv, som om man observerade

          sin kropp och sina egna mentala

          processer utifrån. Samtidigt kvar-

          står dock förmåga till realitets-

   



DISSOCIATIV IDENTITETSSTÖRNING DID

                  

          Två eller fler åtskilda identiteter som

           existerar sida vid sida, var och en

           med sitt eget sätt att uppfatta,

           tänka kring och relatera till

           omgivningen och sig själv.

           Minst två av dessa tar åter-

           kommande kontroll över

           kropp/beteende/tankar. 



DDNOS

(Dissociative Disorder Not Otherwise Specified)


DD NUS


DISSOCIATIV STÖRNING UTAN NÄRMARE SPECIFIKATION



DDNOS är en diagnostisk kategori tillskriven individer som har dissociativa symptom men inte fullt ut uppfyller kriteriet för någon av de fyra dissociativa diagnoserna.


Personen uppvisar många av de symptom som finns vid de andra dissociativa diagnoserna men är inte allvarliga nog för att man ska kunna tillskriva de någon av de dissociativa diagnoserna.


DDNOS kan också inkludera en variant av DID, men vid DDNOS finns det så kallade "personlighetstillstånd" som kan ta över medvetenheten och beteendet hos personen men dessa är inte distinkta, självsständiga identiteter som man finner hos personer med DID. Oftast förekommer inga minnesluckor (amnesi) vid DDNOS.


DDNOS innefattar också besatthet och transtillstånd, Gansers syndrom, derealisation utan depersonalisation och dissocierade tillstånd hos människor som utsatts för tvångsmässig övertalning, som vid hjärntvätt och kidnappning.


DISSOCIATIVA DIAGNOSER

DISSOCIATIV AMNESI


Det huvudsakliga symptomet vid Dissociativ Amnesi är minnesluckor som uppstår vid traumatiska händelser som är för signifikanta för att kunna förklaras med vanlig glömska.


Dissociativ amnesi kan också uppstå till följd av allvarliga, stressfulla eller extremt påfresande situationer.


Individer som får diagnosen Dissociativ Amnesi hittar man också ofta på sjukhusets akutavdelning där de hamnat till följd av en enskild allvarlig olyckshändelse. Till exempel; bilolycka, krigshändelser, varit vittne till svåra våldsbrott och vid naturkatastrofer.


Vid Dissociativ Amnesi är individens minneslucka nästan alltid anteograd, vilket innebär att minnesluckan är begränsad till tiden före och ibland även efter traumat. Individens minne av sin livshistoria är avbruten.


Före man sätter diagnosen utesluter man andra möjliga orsaker till minnesluckor som kan vara resultat av skallskador, epileptiska anfall, användande av beroendeframkallande substanser; alkohol, mediciner och andra droger, andra sjukdomar såsom Alzheimers och förvirringstillstånd som kan uppstå vid hög feber.


DISSOCIATIV AMNESI som ett SYMPTOM, förekommer hos individer som har diagnoserna Dissociativ Fugue och DID som huvuddiagnos. Om individens amnesi enbart förekommer som symptom i samband med dessa diagnoser så sätter man inte diagnosen Dissociativ Amnesi.


Det finns fem olika typer av amnesi. Dessa är: lokaliserad, selektiv, generaliserad, kontinuerlig och systematiserad.


Lokaliserad är den form man finner då en person inte kan minnas händelser före och efter ett trauma. Från några timmar runt traumat och upp till ett par dagar.


Selektiv är då personen kan minnas vissa delar av en traumatisk händelse men inte hela minnet av händelsen.


Generaliserad innebär att personen inte kan minnas något av hela sitt liv.


Kontinuerlig innebär att personen inte minns någonting alls från den traumatiska händelsen och framåt.


Systematiserad amnesi innebär att enbart vissa kategorier av information är otillgängliga. Till exempel minnet av en specifik plats eller person. 


De vanligaste formerna av Dissociativ Amnesi är lokaliserad eller selektiv. Generaliserad amnesi är ytterst ovanligt.


Patienter med generaliserad, kontinuerlig eller systematiserad amnesi visar sig oftast senare ha en mer komplex dissociativ diagnos som till exempel DID.







DISSOCIATIV FUGUE


Dissociativ Fugue är en störning där en person tillfälligt eller varaktigt förlorar sin känsla av identitet och flyttar till en ny plats och oftast där tar en helt ny identitet.


Denna störning förorsakas av extrem traumatisering eller annan allvarlig och påfrestande händelse.


Utöver förlust av identitet och sin historia förefaller personen inte vara sjuk på något påtagligt sätt för andra.


Denna diagnos är mycket ovanlig och förekommer oftast vid extremt påfrestande händelser såsom krig eller naturkatastrofer.


Dissociativ Fugue orsakas oftast av ett plötsligt, enskilt och allvarligt trauma. Individen skapar en delvis eller helt ny identitet som ersätter personlig data som förlorats vid traumatiseringen. Personen förblir dock alert och orienterad här och nu men avskild från sin tidigare identitet.


SYMPTOM


Oförklarlig och plötslig flytt från sin bosättningsplats


Osäkerhet och förvirring om sin identitet


Mycket ovanligt:

Antagande av en ny identitet


FLYKTEN OCH AMNESIN SOM SYMPTOM, I DISSOCIATIV FUGUE, ÄR INTE RELATERAT UTESLUTANDE TILL DIAGNOSEN   DID.


Den beror inte heller på fysisk sjukdom eller användandet av mediciner eller andra beroendeframkallande substanser.


Symptomen måste vara allvarliga nog att påverka förmågan att fungera socialt, på jobbet och i hemmet.


Återhämtning från Dissociativ Fugue sker ofta både snabbt och spontant.






DEPERSONALISATIONS-SYNDROM


Depersonalisationssyndrom är en psykisk störning som innebär varaktiga eller upprepade upplevelser av att stå utanför sig själv, som om man observerade sin kropp och sina mentala processer utifrån. Samtidigt har man dock kvar förmågan till realitetsprövning, och är på så vis verklighetsförankrad i sin omgivning.


Man skiljer på depersonalisation, som ett dissociativt symtom som innebär tillfälliga overklighetskänslor för det egna jaget, och när depersonalisationen övergår till ett SYNDROM då symptomen är upprepande eller varaktiga och medför stora svårigheter för personen att fungera i vardagen.


Kroniskt Depersonalisationssyndrom åtföljs ofta av derealisation, som innebär overlighetskänslor för sin omgivning.


Medvetenhet och kropp kan upplevas frånskilda varandra och man kan också ha en upplevelse av att man ser sig själv på film eller i en dröm.


En känsla av att man bara går genom livet på ett mekaniskt sätt kan infinna sig.



ENSKILDA TILLFÄLLEN av depersonalisation kan uppstå vid olika psykiska svårigheter såsom ångest, depression, och vid andra psykiatriska diagnoser.


Även för personer som är, i stort sätt, fungerande kan depersonalisation uppstå vid sömnbrist, stress, biverkan av mediciner och vid alkoholkonsumtion.


Diagnosen DEPERSONALISATIONSSYNDROM sätt bara om störningen är frekvent återkommande och dominerande i symptombilden.






Copyright 2013-2021 traumaDIDit


Publicerad: 2015-08-08

Reviderad: januari 2021


kontakt@traumadidit.se