... trauma DID it ...

Dissociativ identitetsstörning - DID

är en traumabaserad överlevnadsstrategi och den allvarligaste och mest extrema diagnosen av de dissociativa diagnoserna.

DID uppstår av allvarlig och långvarig traumatisering under barndomen. Vid denna diagnos finns distinkt fullvärdiga identiteter som existerar inom en individ, sida vid sida, och där dessa har förmågan att ta kontroll över individens kropp, beteende och tankar.

De olika identiteterna har sina egna tankar och beteenden, kunskapsförmåga, språkbruk, ålder, sätt att förhålla sig till omvärlden och sig själva.

Vid DID är det vanligt med minnesluckor, för såväl historisk information som nutida personlig information, vad gäller aktiviteter som sker då andra identiteter har kontroll av kroppen.

DID är svår att upptäcka då flera av de dissociativa symptomen är dolda. Andra samexisterande diagnoser kan finnas till exempel depression och ångest. De yttre symptomen kan också vara humörsvängningar och koncentrationssvårigheter. Psykoser och psykosliknande tillstånd kan uppstå.

Symptombilden är mångfacetterad och innehåller en kombination av dissociativa, affektiva, somatiska och posttraumatiska symptom.

Denna mångfacetterade presentation, tillsammans med de specifika egenskaperna för DID, gör denna diagnos mycket svår att fastställa och det kan ta upp till ett årtionde innan korrekt diagnos sätts.

Det är också viktigt att komma ihåg att detta är en störning med intensiv sektretess och att alternativa identiteter, Alter, i hela det inre systemet, har slutit en pakt om att hålla sig gömda och bevara hemligheterna, för att överleva, både för varandra och gentemot yttervärlden. Patienter förnekar ofta intensivt förslag om att DID föreligger vilket också bidrar till att det kan ta lång tid, att acceptera diagnosen, och sedan fastsälla den.

För individer med DID är både rätt diagnos och rätt behandlingsmetod avgörande för om en terapiprocess ska lyckas eller inte!

Terapeuten måste vara öppen för att diagnosen existerar. Psykodynamisk terapi fungerar bäst i kombination med kognitiva och strategiska familjeorienterade tekniker. Senare i terapiprocessen kan behandlingsformer såsom EMDR och hypnos underlätta, dels för att få kontakt med enskilda identiteter, men också för att balansera de självhypnotiska tillstånd, transtillstånd och förändrade medvetandetillstånd som ofta förekommer.

DID, Dissociativ Identitetsstörning från engelska "Dissociative Identity Disorder", tidigare kallad MPD "MultiplePersonality Disorder":

Multipel personlighet eller personlighetsklyvning.

I DSM-IV (1994) - (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) ändrades namnet på

personlighetsklyvning från "Multipel Personality Disorder" - MPD till dagens DID - "Dissociative

Identitety Disorder". Det fanns flera skäl till detta:

1. Dels ville man elimera de missförstånd som uppstod av beteckningen "personality disorder". DID är inte en personlighetsstörning utan en traumabaserad diagnos.
2. Och dels ville man också försöka tvätta bort den Hollywoodstämpel diagnosen fått på grund av filmer som utgivits.Vissa filmer sanningsenliga och andra inte.

MPD översattes till svenska: Multipel personlighetsstörning. Detta har gett upphov till allvarliga missförstånd         och feldiagnosticeringar vad gäller DID. DID är inte en personlighetsstörning utan en desperat   försvarskonstruktion där det inom en och samma individ finns minst två helt åtskilda och separata identiteter som fungerar sida vid sida, oberoende av varandra och oftast omedvetna om varandras existens.

Många av specialister i USA blev upprörda då DSM-IV ändrade namnet från MPD till DID. Av fallbeskrivningar i USA kan specialisterna se att det finns två distinkt olika typer av personlighetsklybning. De skiljer sig avsevärt från varandra, både i uppkomst, struktur och symptombild och de kräver helt olika behandlingsformer.

(Se: DID - Diagnos och DID-Struktur)